Vårt kära Isterband är en grov korv, som brukar vara både syrlig och lättrökt, men det finns lika många varianter som korvstoppare. Syrningen framkommer traditionellt genom att man helt enkelt låter korven ligga till sig så att mjölksyrabakterier skapar den där eftersträvsamma perfekta syrligheten.
Ingredienserna brukar vara fläsk- och/eller nötkött, korngryn, lök, peppar och ibland potatis samt allehanda djurdelar som ibland lämpligtvis kan gömmas i korv; hjärta och lunga är ganska vanligt. Kötthalten är inte reglerad och varierar från så lågt om 15–17% till mer köttiga uppåt 70–80%.
Isterband finns som sagt i ett otal varianter. Främst tänker man kanske Småland, men isterband är lika populära så gott som i hela landet.
”Akut utrotningshotad i sin riktiga form på grund av pågående frukostkorvifiering”
Undersåkers Charkuteriefabrik beskriver Isterbandets status
Rökigheten, syrligheten, korngrynen och kötthalten varierar lika mycket med regionen som med korvmakaren. Väster och norrut brukar Isterbanden traditionellt vara lite hårdare rökta. Mer åt småländska höglandet är det ofta lättare rökt och mer åt det syrliga hållet. Runt Vetlanda kallas Isterbanden ibland för ”hängekorv” istället.
Släktingar till isterbandet är bl.a. stångkorven. Ibland jämförs Isterbandet också med andra grynkorvar som t.ex. den finska ryynimakkara, men endast Sverige svenska Isterband har.